Vård, rehabilitering och hälsa
Ordlista
Ord | Beskrivning |
---|---|
Afasi | Språkstörning som inte är medfödd. Påverkar hur en person kan förstå och göra sig förstådd i tal och skrift. |
Astrocytom 1-4 | Hjärntumör graderad lätt-svår |
Ataxi | Bristande koordination |
Affektlabilitet | Svårigheter att kontrollera starka känslor och till exempel skratt eller gråt. |
Biomarkörer | Ämnen som kan mätas som ett tecken på en skada. |
Commotio cerebri | Hjärnskakning |
Depression | Vanligt efter stroke och kommer ofta smygande under längre tid. Det kan vara en direkt följd av hjärnskadan eller uppstå som en reaktion på förlusten av vissa förmågor. Även närstående kan reagera med ångest och depression. |
Diagnos | |
Diffus axonal skada (DAI) | |
Dysartri | Svårighet att aktivera och samordna de muskler som behövs för att artikulera och tala. |
Dysfagi | Problem med att svälja mat eller dryck. Innebär ofta att personen sätter i halsen och hostar när hen äter eller dricker. Även svårigheter att hantera maten i munnen, som att tugga räknas hit. |
Exekutiv förmåga | Ett samlingsbegrepp för funktioner som ligger bakom målinriktat beteende. Hit hör planering, att sätta upp mål, att göra saker i rätt ordning, sätta i gång samt fullfölja och kontrollera en aktivitet. Det hör också ihop med problemlösning. En person med nedsatt exekutiv förmåga har ett mindre flexibelt beteende och handlingsmönster och svårt att få struktur på sin tillvaro. Det kan också vara svårt att bedöma hastigheter eller avstånd. Det kan påverka bland annat förmågan att orientera sig i trafiken. |
Encefalit | Hjärninflammation |
Fatigue | |
Glasgow Coma Scale (GCS) | Används för att bedöma medvetandeförslut i samband med en traumatisk skada. |
Halvsidig svaghet eller förlamning | Att vänster eller höger sida av kroppen inte kan röra sig. Det leder till svårigheter att gå, förflytta sig och att använda armen och handen. Ger balanssvårigheter och yrsel. |
Hjärntrötthet | Gör att sådant som tidigare var enkelt fören person att göra nu kräver större mängder energi. Kallas också fatigue. |
Intrakraniell skada | Skada innanför skallbenet. |
Ischemi | Lokal syrebrist i hjärnan orsakad av för lite blodtillförsel. |
Intradural | Innanför hjärnhinnan |
Kraniofaryngiom | Hjärntumör, godartad. Drabbar framförallt barn. Växer i hypofys- och hypothalamusområdet. |
Medulloblastom | Strålkänslig lillhjärnstumör som förekommer vanligtvis på barn. |
Meningit | Hjärnhinneinflammation. |
Minnesproblem | Ger svårigheter att komma ihåg olika saker i vardagen. Det kan också vara svårt att följa ett samtal med flera personer, att slutföra aktiviteter, att lära sig nya saker eller att göra flera saker samtidigt. |
Neglekt | Innebär att en person inte uppfattar halva sin kropp och/eller omgivningen. Det gäller oftast vänster sida. |
Personlighetsförändringar | Kan gälla exempelvis förtvivlan, förvirring, misstänksamhet, irritabilitet, aggressivitet eller olust (dysfori). |
Postkomotionellt syndrom | Långvariga problem efter hjärnskakning. Kallas även PCS efter engelskans Post Concussion Symtoms. |
Sjukdomsinsikt | Att själv kunna bedöma konsekvenserna av sin sjukdom eller skada. Sjukdomsinsikt kan saknas vid förvärvad hjärnskada. |
Smärta | Vid en förvärvad hjärnskada uppstår smärta oftast efter en tid. Det finns olika slags smärta till exempel muskel och/eller nervsmärta. |
Stroke | Ett samlingsnamn för blodpropp (hjärninfarkt) eller blödning i hjärnan. En propp är ett stopp i ett eller flera av hjärnans blodkärl. En blödning uppstår när ett kärl i hjärnan brister. Proppen eller blödningen leder till syrebrist i hjärnan. Då dör eller skadascellerna i den delen av hjärnan. |
Subduralblödning (subduralt hematom) | En blödning mellan hjärnan och skallbenet. Kan uppstå efter ett slag mot huvudet. |
Subaraknoidalblödning | En hjärnhinneblödning mellan hjärnans innersta hinnor, men utanför själva hjärnvävnaden. Beror ofta på ett bråck som går sönder eller en medfödd missbildning. |
Synfältsbortfall | Delar av synfältet på ett eller båda ögonen försvinner. |
Traumatisk hjärnskada | Orsakas av våld mot huvudet eller att huvudet utsatts för en kraftig rörelse (acceleration). Trafikolyckor och fallolyckor är vanliga orsaker. |
En hjärnskada kan påverka livet på många sätt.
Den kan innebära fysiska, kognitiva, emotionella och beteendemässiga förändringar.
Vård, rehabilitering och hälsa är tre centrala begrepp
i processen för återhämtning och anpassning till livet efter skadan.
Vård
Vården efter en förvärvad hjärnskada inleds ofta akut. Vården syftar då till att stabilisera personens medicinska tillstånd.
Det kan innebära kirurgi, medicinering och övervakning för att minska svullnad i hjärnan, hantera blödningar eller andra direkta effekter av skadan.
Vården är multidisciplinär och kan involvera neurologer, sjuksköterskor, terapeuter och andra specialister som arbetar tillsammans för att ge en omfattande vård.
Rehabilitering
Rehabiliteringen börjar ofta så snart patientens tillstånd är stabilt och är en kritisk del av återhämtningsprocessen.
Målet med rehabilitering är att hjälpa personen att återfå så mycket av sin tidigare funktion som möjligt och att lära sig nya sätt att hantera de begränsningar som skadan för med sig. Rehabilitering kan inkludera:
- Fysioterapi för att förbättra styrka, koordination och rörlighet.
- Arbetsterapi för att hjälpa personen att återfå förmågan att utföra dagliga aktiviteter.
- Tal- och språkterapi för att stödja kommunikation.
- Neuropsykologi för att hantera kognitiva förändringar och emotionellt stöd.
- Specialpedag för att anpassa undervisning för elever med särskilda behov och ger stöd till lärare
Rehabilitering är en långsiktig process och kan fortsätta i månader eller år efter skadan, anpassad efter individens behov och framsteg.
Hälsa
Hälsa i samband med en förvärvad hjärnskada omfattar både fysisk och psykisk hälsa.
Att hantera hälsan innebär inte bara att ta hand om de direkta fysiska effekterna av hjärnskadan, utan också de psykologiska och emotionella konsekvenserna.
Det kan innebära stöd för depression, ångest, självbildsfrågor och sociala utmaningar.
En hälsosam livsstil, med näringsrik kost, regelbunden fysisk aktivitet i någon form och socialt stöd är viktigt för återhämtningen.