Övergripande analys

De digitala klyftorna finns kvar

De digitala klyftorna som vi kunnat identifiera vid undersökningar 2017 och 2019 återfinns också i undersökningen 2021. På de flesta av våra granskade områden finns det tydliga skillnader mellan den som har eller inte har en funktionsnedsättning.

Den som har en funktionsnedsättning känner sig:

• Mindre delaktig i det digitala samhället.

• Tycker att det är svårare att använda internet.

• Använder ofta internet i mindre utsträckning och för enklare typer av tjänster.

De minsta skillnaderna finns när vi tittar på användning av sociala medier och vid användning av internet för nöje och underhållning. Ju mer komplex interaktion desto större blir skillnaderna.

Stora skillnader mellan grupper av funktionsnedsättningar

Det finns tre grupper som genomgående rapporterar störst svårigheter. Det är:

• Personer som är blinda

• Personer med intellektuella funktionsnedsättningar

• Personer som har svårt att läsa, skriva, räkna och kommunicera

Det är dock bara i enstaka situationer som vi kan se att det finns någon av våra tio olika grupper med funktionsnedsättningar (se sidan 38) som ligger nära våra kontrollgrupper av personer utan funktionsnedsättningar. På vissa områden och för vissa grupper kan vi se att personer med funktionsnedsättning använder internet mer än vår jämförande kontrollgrupp. Sådana exempel är:

• Användning av bloggar: Fler har en egen blogg och bloggen som

publiceringsform verkar passa bra för många personer med

funktionsnedsättning.

• Dejtingtjänster: Används i högre utsträckning av personer med

funktionsnedsättning. Det kan kanske förklaras av att betydligt fler lever

ensamma jämfört med vår kontrollgrupp.

• Youtube och Snapchat: Används mycket av personer med intellektuell

funktionsnedsättning. Det kan troligen förklaras av att tjänsterna är starkt

visuella och inte kräver omfattande läsning.



Varierande effekt av DOS-lagen

Under 2019 infördes en skärpt lagstiftning, den så kallade DOS-lagen. Offentliga aktörer är skyldiga att följa denna lag. Om denna lag efterlevs kommer de svårigheter blinda personer rapporterar att till stora delar försvinna när de använder offentliga webbplatser och appar. Vi kan inte se att lagen i grunden har förändrat hur blinda personer anser att internet fungerar. Det kan bero på att få offentliga aktörer följer lagen. Det skulle också kunna bero på att offentliga webbplatser och tjänster inte är så viktiga för blinda personer. En skärpt lagstiftning som träder i kraft 2025 kommer att påverka också kommersiella aktörer exempelvis inom banktjänster och e-handel och det kan tänkas att det mer kommer att påverka hur blinda personer anser att det fungerar att använda internet. Även om andelen blinda som inte tycker att internet är svårt har varit oförändrad sedan 2017 så finns en liten förbättring just i hur det fingerar med de hjälpmedel blinda personer använder.

Det är dock ett litet antal blinda personer som svarat, så frågan behöver undersökas vidare. Något dramatiskt genomslag för den nya lagstiftningen verkar dock inte vara fallet.

En effekt av DOS-lagen kan däremot möjligen spåras hos döva personer. Där är det en stor skillnad mellan 2019 och 2021. Vid mätningen 2021 säger 87% av de döva personerna att de inte tycker det är svårt att använda internet. Vid mätningen 2019 var den siffran 66%. Här kan det vara så att fler videofilmer på nätet har blivit textade. Eller möjligen att mängden teckenspråkigt/teckenspråkstolkat material på nätet ökat. Det kan också vara så att framväxten av digitala mötesplattformar har gjort det enklare att direkt tala teckenspråk med andra eller att koppla in tolkar i digitala möten.

Personer med intellektuella svårigheter och svårigheter relaterade till språket har inte stor nytta av DOS-lagen. För dem handlar det mer om att webbsidor och tjänster behöver bli enklare, mer begripliga, få en bättre design och utformning och ha ett enklare språk.

Användning av e-post är en ny nyckelindikator

Vi har i tidigare undersökningar lyft bristande tillgång till e-legitimation och särskilt till BankID som en stark indikator för ett digitalt utanförskap. Det börjar nu finnas en förståelse i samhället för att den som inte kan identifiera sig digitalt har mycket stora svårigheter att finnas i det svenska samhället.

En ny stark indikator är att inte använda e-post. Det finns stora skillnader i hur personer med funktionsnedsättning använder e-post. För att kommunicera med andra personer över internet kan det finnas andra alternativ som anses mer tillgängliga och enkla.

Men det vi vill lyfta fram är att e-post är en central del av den digitala infrastrukturen.

Det är många digitala tjänster som:

• Kräver att du registrerar en e-postadress

• Skickar konfirmerande länkar till din e-postadress som du ska klicka på för

att verifiera dig som ny användare

• Använder e-post för att du ska kunna återställa eller få nya lösenord.

Det är också så att till exempel polisen kräver att du har en e-postadress om du vill använda deras e-tjänst för att anmäla att din cykel blivit stulen. Detta är ett verkligt exempel från en workshop där personer med intellektuell funktionsnedsättning upptäckte att de inte kunde anmäla en cykelstöld på egen hand. I den gruppen är det bara 58 procent som använder e-post. Personerna hade så stora talsvårigheter att de inte ville ringa polisen men hade kanske klarat att fylla i ett formulär. Men det tog stopp direkt.

Har internet blivit lättare eller svårare över tid?

I en kommande rapport kommer vi att göra jämförelser mellan undersökningarna 2017, 2019, 2021 och 2023. Det kommer att ge oss en möjlighet att se hur användningen av internet har förändrats över tid. Dessutom ger det oss en möjlighet att se om användningen har påverkats av att vi har gått igenom en pandemi.

En preliminär och översiktlig analys av resultaten från 2017 till 2019 av hur de olika grupperna av personer med funktionsnedsättning anser att internet är svårt visar inga tydliga förbättringar. Andelen i olika grupper som svarar att de inte tycker det är svårt att använda internet är stabil över de tre mättillfällena och det finns en tendens att internet har blivit lite svårare under pandemin. Att det anses ha blivit svårare kan bero på att många försökt använda mer komplexa tjänster under pandemin. Det kan till exempel röra sig om att fler har e-handlat. Under denna tid har det också blivit svårare att använda kontanter, vilket kan leda till att fler har försökt använda digitala betalningar.

För en mer uttömmande analys av förändringar över tid hänvisar vi till en kommande rapport med beräknad publicering under 2024.

Huvudförklaringen är bristande tillgänglighet och användbarhet

Det finns inget som säger att internet i sig självt skulle vara omöjligt för personer med funktionsnedsättning. Det finns ett antal funktionsnedsättningar som skapar utmaningar i interaktionen med digitala tjänster. Dessa svårigheter skulle kunna tas bort eller minska betydligt med bättre utformade tjänster. De digitala klyftor som vi påvisar i vår rapport skulle kunna vara betydligt mindre. Många av de åtgärder som

skulle göra webbsidor och tjänster enklare att använda skulle gynna alla användare.

Många av de åtgärder som skulle krävas är dessutom väl kända. Det finns kunskap om hur webbsidor och tjänster ska vara tekniskt utformade. Det finns kunskap om

hur man ska designa tjänster så att de blir mer kognitivt tillgängliga och användbara.

Här är problemet snarare att denna kunskap inte används då webbplatser och tjänster konstrueras.

Eftersom de digitala klyftorna är mindre inom vissa områden så kan det vara intressant att försöka förstå vad det är som gör att de tjänster som finns inom det området anses mer tillgängliga. Det kan finnas designlösningar, interaktionskoncept

etc. bland dessa tjänster som kan lyftas över till områden och tjänster där de digitala klyftorna är större De digitala klyftor som framkommer i den här rapporten har en komplex förklaringsgrund. I varje grupp som vi granskar så finns det en andel

personer som anser sig vara fullt delaktiga i det digitala samhället och samtidigt en andel som inte känner sig delaktig eller bara delvis känner sig delaktig. Utöver att utforma digitala tjänster så att fler kan använda dem kan det krävas en

kombination av andra åtgärder för att klyftorna ska minska så mycket som möjligt eller att helt försvinna.

Socioekonomiska skillnader

Personer med funktionsnedsättning har betydligt lägre inkomster jämfört med kontrollgruppen. Mellan 30–40 procent i grupperna har en månadsinkomst som är under 15 000 kronor. Det beror inte i första hand på skillnader i utbildningsnivå även om en sådan skillnad finns. Den största enskilda förklaringen är att personer

med funktionsnedsättning står utanför arbetslivet. Det är också många fler med

funktionsnedsättning som även i högre åldrar studerar, vilket kan indikera att det är svårt att hitta ett arbete. För många som har ett arbete finns en stark koppling till digital inkludering. Det är via arbetet vi får möjlighet att hänga med i utvecklingen, där kan det finnas både formella och informella supportstrukturer och det kan finnas möjligheter att testa nya digitala tjänster och även att få betald kompetensutveckling. Det här kan

beskrivas som att många omfattas av ett ekosystem som främjar digital inkludering

om de har ett arbete. Många personer med funktionsnedsättning står helt utanför

ett sådant ekosystem.

De låga inkomsterna förhindrar också många från att köpa service och det kanske inte heller finns tillgång till supportpersoner som förstår förutsättningarna för att använda digitala tjänster när en funktionsnedsättning påverkar användningen. De låga inkomsterna påverkar också möjligheten att köpa abonnemang eller betala för

lösningar där man slipper reklam.