Språkstörning som inte är medfödd. Påverkar hur en person kan förstå och göra sig förstådd i tal och skrift.
Astrocytom 1-4
Hjärntumör graderad lätt-svår
Ataxi
Bristande koordination
Affektlabilitet
Svårigheter att kontrollera starka känslor och till exempel skratt eller gråt.
Biomarkörer
Ämnen som kan mätas som ett tecken på en skada.
Commotio cerebri
Hjärnskakning
Depression
Vanligt efter stroke och kommer ofta smygande under längre tid. Det kan vara en direkt följd av hjärnskadan eller uppstå som en reaktion på förlusten av vissa förmågor. Även närstående kan reagera med ångest och depression.
Diagnos
Diffus axonal skada (DAI)
Dysartri
Svårighet att aktivera och samordna de muskler som behövs för att artikulera och tala.
Dysfagi
Problem med att svälja mat eller dryck. Innebär ofta att personen sätter i halsen och hostar när hen äter eller dricker. Även svårigheter att hantera maten i munnen, som att tugga räknas hit.
Exekutiv förmåga
Ett samlingsbegrepp för funktioner som ligger bakom målinriktat beteende. Hit hör planering, att sätta upp mål, att göra saker i rätt ordning, sätta i gång samt fullfölja och kontrollera en aktivitet. Det hör också ihop med problemlösning. En person med nedsatt exekutiv förmåga har ett mindre flexibelt beteende och handlingsmönster och svårt att få struktur på sin tillvaro. Det kan också vara svårt att bedöma hastigheter eller avstånd. Det kan påverka bland annat förmågan att orientera sig i trafiken.
Encefalit
Hjärninflammation
Fatigue
Glasgow Coma Scale (GCS)
Används för att bedöma medvetandeförslut i samband med en traumatisk skada.
Halvsidig svaghet eller förlamning
Att vänster eller höger sida av kroppen inte kan röra sig. Det leder till svårigheter att gå, förflytta sig och att använda armen och handen. Ger balanssvårigheter och yrsel.
Hjärntrötthet
Gör att sådant som tidigare var enkelt fören person att göra nu kräver större mängder energi. Kallas också fatigue.
Intrakraniell skada
Skada innanför skallbenet.
Ischemi
Lokal syrebrist i hjärnan orsakad av för lite blodtillförsel.
Intradural
Innanför hjärnhinnan
Kraniofaryngiom
Hjärntumör, godartad. Drabbar framförallt barn. Växer i hypofys- och hypothalamusområdet.
Medulloblastom
Strålkänslig lillhjärnstumör som förekommer vanligtvis på barn.
Meningit
Hjärnhinneinflammation.
Minnesproblem
Ger svårigheter att komma ihåg olika saker i vardagen. Det kan också vara svårt att följa ett samtal med flera personer, att slutföra aktiviteter, att lära sig nya saker eller att göra flera saker samtidigt.
Neglekt
Innebär att en person inte uppfattar halva sin kropp och/eller omgivningen. Det gäller oftast vänster sida.
Personlighetsförändringar
Kan gälla exempelvis förtvivlan, förvirring, misstänksamhet, irritabilitet, aggressivitet eller olust (dysfori).
Postkomotionellt syndrom
Långvariga problem efter hjärnskakning. Kallas även PCS efter engelskans Post Concussion Symtoms.
Sjukdomsinsikt
Att själv kunna bedöma konsekvenserna av sin sjukdom eller skada. Sjukdomsinsikt kan saknas vid förvärvad hjärnskada.
Smärta
Vid en förvärvad hjärnskada uppstår smärta oftast efter en tid. Det finns olika slags smärta till exempel muskel och/eller nervsmärta.
Stroke
Ett samlingsnamn för blodpropp (hjärninfarkt) eller blödning i hjärnan. En propp är ett stopp i ett eller flera av hjärnans blodkärl. En blödning uppstår när ett kärl i hjärnan brister. Proppen eller blödningen leder till syrebrist i hjärnan. Då dör eller skadascellerna i den delen av hjärnan.
Subduralblödning (subduralt hematom)
En blödning mellan hjärnan och skallbenet. Kan uppstå efter ett slag mot huvudet.
Subaraknoidalblödning
En hjärnhinneblödning mellan hjärnans innersta hinnor, men utanför själva hjärnvävnaden. Beror ofta på ett bråck som går sönder eller en medfödd missbildning.
Synfältsbortfall
Delar av synfältet på ett eller båda ögonen försvinner.
Traumatisk hjärnskada
Orsakas av våld mot huvudet eller att huvudet utsatts för en kraftig rörelse (acceleration). Trafikolyckor och fallolyckor är vanliga orsaker.
Socialstyrelsen har undersökt hur tillgången till hjälp och stöd fungerar för personer med funktionsnedsättning.
De har undersökt två lagar:
LSS, Lagen om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning
SoL, Socialtjänstlagen
Socialstyrelsen ser att det finns problem. Trots att fler personer får hjälp, så får de inte alltid all den hjälp de behöver. Sedan 2021 har antalet hjälpinsatser som beviljas minskat. Detta kan göra livet svårare för personer med funktionsnedsättning.
Socialstyrelsen har också sett att det har blivit svårare att få viss hjälp, särskilt enligt LSS. Kostnaderna för hjälpen har ökat, men inte lika mycket som förut. Detta kan betyda att personer med funktionsnedsättning inte får all den hjälp de behöver.
Det finns också problem med att vissa inte anses tillhöra de grupper som kan få hjälp enligt LSS. Detta kan leda till att de inte får den hjälp och det stöd de behöver.
Socialstyrelsen är orolig för att detta kan leda till att personer med funktionsnedsättning blir mer isolerade. De har också sett att det finns stora skillnader i vilken hjälp man kan få beroende på var man bor.
Många är nöjda med den hjälp de får, men inte alla. Det finns skillnader i hur nöjda personer är beroende på vilken typ av boende de har. Det finns också skillnader mellan män och kvinnor i hur nöjda de är.
Socialstyrelsen har också sett att beredskapen för kriser, som höga temperaturer eller pandemier, har blivit sämre. Detta är oroande eftersom det kan påverka säkerheten för personer med funktionsnedsättning.
När det gäller utbildning för personal som arbetar med personer med funktionsnedsättning, så har det blivit bättre. Men inte alla får den fortbildning de behöver.
Vården är inte alltid lika bra för personer med funktionsnedsättning. Till exempel får inte alla den medicin de behöver. Det finns också problem med tandvården, där personer med funktionsnedsättning inte alltid får den vård de behöver.
Ekonomiskt är det också tufft för många med funktionsnedsättning. De har ofta lägre inkomster och högre kostnader än andra. Detta kan göra det svårt för dem att klara sig ekonomiskt.
Sammanfattningsvis ser Socialstyrelsen att det finns stora utmaningar i att ge alla med funktionsnedsättning den hjälp och det stöd de behöver. Det finns skillnader i tillgång till hjälp beroende på var man bor, och ekonomin är en stor utmaning för många.
Sammanfattning ur rapporten:
Fortsatt ojämlik tillgång till stöd I årets lägesrapport har Socialstyrelsen fortsatt att analysera tillgången till insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS samt enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL.
Socialstyrelsen har tidigare konstaterat att flera aspekter indikerar en bekymmersam utveckling, som myndigheten befarar kan inverka negativt på gruppernas livskvalitet och hälsa. Den slutsatsen inte bara kvarstår, den har till viss del även förstärkts.
Under flera år har antalet personer med insatser ökat, även när hänsyn har tagits till befolkningsökningen. Även antalet insatser som beviljas till dessa personer har tidigare ökat. Sedan 2021 är dock trenden bruten. År 2022 låg antalet beslut på 112,5 insatser per 10 000 invånare. Det innebär en minskning från 1,74 insatser till 1,54 insatser per person. Det är inte ovanligt att personer med funktionsnedsättning har omfattande behov och därför är i behov av flera olika insatser. Statistiken indikerar dock att det beviljas allt färre insatser per person.
Att insatser inte längre ökar behöver inte vara ett problem, eftersom det kan bero på att behoven har slutat öka. Socialstyrelsens granskning av lokala riktlinjer samt dialoger med verksamheter och intresseorganisationer pekar dock på att tillgången till stöd, framförallt enligt LSS, har försämrats.
Minskningar i stödens omfattning speglas även i kostnadsutvecklingen. År 2022 uppgick kommunernas totala kostnader för stöd till personer med funktionsnedsättning till drygt 82 miljarder kronor. Den del av kostnaderna som rör insatser enligt SoL var oförändrad mellan 2020 och 2021. Den tidigare kostnadsökningen för stöd enligt LSS har i sin tur mattats av och det är framförallt kostnader för boende för vuxna som ökar. Funktionsnedsättningsområdets andel av socialtjänstens kostnader är dock oförändrad, vilket indikerar en likartad kostnadsutveckling som inom socialtjänstens övriga verksamhetsområden.
Ytterligare faktorer som påverkar tillgången till stöd negativt handlar om personkretsbedömning, alltså huruvida personer bedöms tillhöra personkretsen för LSS eller inte. Det gäller såväl grupp 1 som grupp 3 i LSS´ personkrets.
Sammantaget konstaterar Socialstyrelsen att kommunerna tillgodoser en stor del av behoven hos många personer med funktionsnedsättning. Myndigheten bedömer dock även i år att det finns behov som inte tillgodoses. Resultaten i årets lägesrapport tyder på en ojämlik tillgång till insatser, utifrån boendekommun. De lokala skillnaderna handlar både om personkretsbedömning samt kriterier dels för att kunna beviljas olika insatser, dels gällande omfattningen av stöd.
Socialstyrelsen anser att svårigheterna att beviljas insatser riskerar att väsentligt försämra enskildas möjligheter till delaktighet och goda levnadsvillkor. Konsekvenserna för enskilda är svåra att överblicka, men det är sedan tidigare känt att anhöriga ofta får kompensera för uteblivet eller otillräckligt stöd från samhället. Uteblivet stöd kan också inverka negativt på den egna hälsan, både när det gäller personerna själva och deras anhöriga.
Flera av insatserna enligt SoL och LSS syftar direkt eller indirekt till att bryta isolering. Det gäller framförallt kontaktperson enligt LSS och daglig verksamhet enligt LSS. Andra insatser bidrar indirekt till att bryta isolering, såsom personlig assistans enligt LSS samt ledsagning enligt LSS och SoL. Minskad tillgång till stöd innebär med andra ord ökad risk för isolering och ofrivillig ensamhet. Detta ska sättas i relation till de pågående, nationella satsningarna för att motverka ofrivillig ensamhet, till exempel i form av statsbidrag. Mot bakgrund av den pågående utvecklingen inom framförallt LSS så riskerar statsbidraget att åtminstone delvis kompensera för konsekvenserna av minskat stöd, i stället för att komplettera.
Den ojämlika tillgången i stort påverkar också genomförandet av den nationella strategin för funktionshinderspolitiken, när det gäller uppfyllandet av målen om jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning i ett samhälle med mångfald som grund.
Insatser till de yngsta åldersgrupperna fortsätter att minska
Analyserna i årets lägesrapport visar att tillgången till stöd för barn med funktionsnedsättning fortfarande är bekymmersam. Kommunerna fattar förvisso många beslut om insatser enligt LSS till barn med funktionsnedsättning, men samtidigt finns det begränsningar i stödens omfattning. Likaså finns det en negativ utveckling inom vissa stöd.
I åldersgruppen 7–12 år är andelen förvisso oförändrad över tid: 65 personer per 10 000 i befolkningen. I åldersgruppen 0–6 år har dock andelen med LSS-insatser minskat, från 14 till 11 personer per 10 000 i befolkningen. Att Insatser och stöd till personer med funktionsnedsättning andelen har minskat i de yngsta åldersgrupperna kan bero på att insatserna beviljas allt senare i åldrarna och att andelen bifall minskar.
Att barn med funktionsnedsättning och deras familjer får ett stöd i vardagen som möter deras individuella behov är viktigt. Det handlar dels om barnens rätt till utveckling och möjlighet till delaktighet i samhället, men det handlar också om att föräldrar ska få det stöd de behöver för att kunna fungera i sin föräldraroll.
Många är nöjda, men tvång förekommer
De flesta personer med funktionsnedsättning är nöjda med stödet från socialtjänsten, men inte alla. Det finns tydliga skillnader mellan olika boendeformer och personer i boende enligt SoL gör genomgående något lägre skattningar än personer i boende för vuxna enligt LSS:
Allt fler brukare uppger att de får bestämma över sådant som är viktigt för dem. Den högsta andelen finns inom boendestöd enligt SoL och den lägsta inom boende enligt SoL, 85 respektive 70 procent.
Omkring 70–85 procent av brukarna känner sig trygga med personalen. Andelen är högst inom daglig verksamhet enligt LSS (73 procent) och lägst inom boende enligt SoL (61 procent).
Män och kvinnor skattar självbestämmande, tillgodosedda hjälpbehov samt trivsel och trygghet olika. Till exempel uppger 66 procent av kvinnor i bostad med särskild service enligt SoL att deras hjälpbehov tillgodoses. Motsvarande andel för män är 78 procent.
Även om många brukare upplever att de kan utöva sitt självbestämmande, får den hjälp de behöver och känner sig trygga, så gäller inte det alla. En väsentlig andel brukare uppger att de inte får bestämma över sådant som är viktigt för dem. Inflytande och självbestämmande är viktiga förutsättningar för att stödet till personerna ska uppfylla sitt syfte. Det är därför angeläget att verksamheternas arbete för att stärka detta fortsätter.
Den yttersta konsekvensen av att inte utöva självbestämmande är begränsningsåtgärder. Majoriteten av boenden för vuxna enligt LSS, 75 procent, har rutiner för hur personalen ska förhålla sig om en brukare blir våldsam och riskerar att skada sig själv eller andra. Vidare är de vanligaste åtgärderna i dessa situationer att prata med brukaren eller att be brukaren lämna rummet. I mindre antal verksamheter förekommer det fasthållning, nedläggning, inlåsning och utelåsning. Även om verksamheterna är få till antalet är åtgärderna en realitet för dem som bor där.
Socialstyrelsen har såväl som IVO tidigare konstaterat att personalen inom verksamheter enligt LSS behöver mer kunskap om hur de förebygger och hanterar utmanande beteenden. Den slutsatsen kvarstår. Hög grad av självbestämmande och förekomsten av begränsningsåtgärder är två ytterligheter. De senaste årens kartläggningar och tillsynsresultat visar sammantaget att båda ytterligheterna förekommer, om än inte i samma verksamheter.
Allvarligt att krisberedskapen minskar inom funktionshindersområdet
Årets analyser visar att krisberedskapen i kommunernas boenden för personer med funktionsnedsättning minskar. Det gäller såväl evakueringsplaner som kontinuitetsplaner. Andelen boenden med beredskapsplaner för höga temperaturer ligger dock på samma nivå som tidigare. En del av minskningen kan handla om att planerna är ofullständiga eller att de inte har uppdaterats. Samtidigt visar de senaste årens händelser att krisberedskapen inom funktionshindersområdet vanligen är reaktiv. Till exempel ökade andelen beredskapsplaner för höga temperaturer efter värmeböljan
Likaså ökade andelen kontinuitetsplaner i samband med pandemin. Att den senare nu minskar kan tyda på att frågorna inte längre bedöms vara lika aktuella. Frågor om krisberedskap och beredskapsplanering har hög aktualitet i Sverige. Den minskande krisberedskapen inom funktionshindersområdet blir därför extra påtaglig. Omkring 100 000 personer med funktionsnedsättning har insatser enligt LSS eller SoL, varav cirka 40 000 bor i olika boendeformer. Att säkra tryggheten för dessa personer i händelse av allvarlig kris försvåras väsentligt av bristande krisberedskap och frånvaron av (eller ofullständiga) beredskapsplaner.
Evakueringsbehov kan även uppstå i ordinära boenden. Det senare gäller till exempel personer med hemtjänst enligt SoL eller personlig assistans enligt LSS. Socialstyrelsen anser därför att det är angeläget att fler kommuner tar fram evakueringsplaner för dessa grupper.
Personalens fortbildning – en förutsättning för kvalitet
Analyserna i årets lägesrapport visar att allt fler kommuner och verksamheter har kompetensutvecklingsplaner för medarbetare inom funktionshindersområdet. Allt fler erbjuder dessutom fortbildning inom alternativ, kompletterande kommunikation (AKK). Samtidigt visar uppgifter från IVO att långt ifrån alla medarbetare tar del av fortbildning. Under en femårsperiod hade knappt hälften av boendepersonalen deltagit i fortbildning om bemötande. Vidare hade omkring en femtedel deltagit i fortbildning om olika kommunikationssätt respektive olika arbetssätt (såsom tydliggörande pedagogik).
Myndighetens öppna jämförelser visar att 80 – 90 procent av personalen i LSS-boenden för vuxna och daglig verksamhet enligt LSS har den utbildning som rekommenderas, till exempel undersköterska. Det är en relativt hög andel. För att ge ett gott stöd till personer med funktionsnedsättning behövs dessutom ytterligare kompetens, exempelvis i tydliggörande pedagogik, lågaffektivt bemötande och kommunikationssätt. Kontinuerlig fortbildning är därför en förutsättning för att stödet ska vara av god kvalitet. Arbete kvarstår för en jämlik hälso- och sjukvård
Analyserna i årets rapport visar att vården fortfarande inte är jämlik för personer med funktionsnedsättning. Det är till exempel ovanligare att diabetespatienter med insatser enligt LSS eller SoL får blodfettssänkande läkemedel, jämfört med övrig befolkning. Skillnaden är särskilt stor inom grupp 1 i LSS´ personkrets, 30 procent – att jämföra med närmare 60 procent i övrig befolkning. I denna grupp ingår personer med intellektuell funktionsnedsättning eller autism.
Ett annat exempel är bröstcancer. Dödligheten vid bröstcancer är 5 gånger högre bland patienter som har insatser enligt LSS, jämfört med bröstcancerpatienter i övriga befolkningen. Bland patienter med insatser enligt SoL är dödligheten ännu högre, 6 gånger. Omkring hälften av bröstcancerpatienterna med insatser enligt LSS får sin bröstcancerdiagnos i stadie 1, vilket ligger nära bröstcancerpatienter i den övriga befolkningen. Det är positivt.
Samtidigt är det mer än dubbelt så vanligt att bröstcancerpatienter med insatser enligt LSS befinner sig i stadie 3–4 när de får sin diagnos, i jämförelse med övriga bröstcancerpatienter.
Av de som får insatser enligt LSS tillhör de flesta grupp 1 i personkretsen, det vill säga personer med intellektuell funktionsnedsättning och autism. I gruppen som får insatser enlig SoL ingår till stor del personer med psykisk funktionsnedsättning. Alla dessa grupper kan ha svårt att kommunicera, att uttrycka sin vilja.
Dagens sjukvårdssystem, policyer och lagar exkluderar förvisso inte personer med funktionsnedsättning, men de särskilda anpassningar som många gånger behövs görs inte alltid. Det handlar till exempel om digital tillgänglighet, fysiska anpassningar och alternativa kommunikationsmetoder. Socialstyrelsen kan också konstatera att medvetenheten och kunskapen om funktionsnedsättningar och deras konsekvenser behöver öka inom hälso- och sjukvården.
…och för en likvärdig tandvård Även tillgången till tandvård är ojämlik. Socialstyrelsens analyser visar att personer med funktionsnedsättning med stöd från socialtjänsten fortfarande besöker tandvården mer sällan än den övriga befolkningen, trots en sämre munhälsa. Akuta åtgärder, såsom tandutdragning, är också vanligare bland personer med funktionsnedsättning. Årets analyser har särskilt fokuserat på personer med psykisk funktionsnedsättning. Slutsatserna är dock tillämpbara på andra grupper med insatser enligt LSS, exempelvis intellektuell funktionsnedsättning eller autism. De subventionerade avgiftssystemen som finns för vissa personer med funktionsnedsättning underlättar till viss del. Det handlar till exempel om att få tandvård till hälso- och sjukvårdsavgift. De befintliga tandvårdsstöden anses dock administrativt svåra att få till och bedöms inte utfärdas för målgruppen i den utsträckningen som de borde.
Det är samtidigt tydligt att subventionerade avgiftssystem inte är tillräckligt:
Tandvårdens rutiner och arbetssätt är inte anpassade till målgruppen. Kallelser och bokningar förmedlas på sedvanligt sätt och det är svårt att vara proaktiv i omhändertagandet då information saknas om patienternas sjukdomstillstånd inför besöket.
Bristande bemötande och kommunikation som gör att patienterna inte kan ta till sig information på samma villkor som övriga tandvårdsbesökare.
Bristande samverkan mellan tandvårdspersonal och personal som ger stöd till personer med LSS, personer med insatser enligt SoL och inom socialpsykiatrin.
Tuffare ekonomisk situation Den ekonomiska situationen tycks ha förvärrats för personer med funktionsnedsättning. Förekomsten av långvarigt ekonomiskt bistånd är högre bland såväl personer med insatser enligt LSS som SoL jämfört med den övriga befolkningen, 2,4 respektive och 14 procent jämfört med 1 procent i den totala befolkningen. Socialstyrelsens analyser visar dessutom att förekomsten av långvarigt ekonomiskt bistånd ökar. Det gäller framförallt för personer med insatser enligt SoL, där förekomsten har ökat med omkring 2 procentenheter.
För den totala befolkningen har den däremot minskat.
Socialtjänstens ekonomiska bistånd är välfärdssystemens yttersta skyddsnät och har i första hand till uppgift att träda in tillfälligtvis vid försörjningsproblem som inte kan tillgodoses på annat sätt. Det är i grunden bra att personer med funktionsnedsättning vid behov också kan ta del av ekonomiskt bistånd. Det tyder på att välfärdssystemet fungerar. Ett långvarigt ekonomiskt bistånd är däremot problematiskt ur flera aspekter. Det huvudsakliga syftet med ekonomiskt bistånd är att vara ett tillfälligt stöd, inte ett långsiktigt. Nivån på ekonomiskt bistånd är dessutom så pass låg att ett långvarigt ekonomiskt bistånd innebär att personerna i fråga befinner sig i relativ fattigdom.
Det är inte bara frånvaron av inkomst från lönearbete som påverkar gruppens ekonomiska utsatthet. Höga kostnader för lägenheter, exempelvis i LSS-boenden, samt avgifter för hjälpmedel och vissa insatser påverkar också.
Olika subventioner bidrar till att hålla den enskildes kostnader nere, men Socialstyrelsens analyser visar att för delar av gruppen blir den ekonomiska situationen ändå ohållbar och de blir nödgade att uppbära långvarigt ekonomiskt bistånd. Den ekonomiska situationen för gruppen ska även ses i ljuset av den pågående inflationen och att priser och avgifter generellt har ökat.
Rapportnamn
Insatser och stöd till personer med funktionsnedsättning. Lägesrapport 2024
Författare
Rapporten har skrivits av Karin Flyckt. Gudrun Bergman-Jonasdottir, Hans Schwarz och Linn Mattisson har bidragit med analysunderlag. Eva Wallin har varit ansvarig enhetschef
